Trots att jag är väldigt glad över att fortsätta på samma skola som jag arbetat på så börjar jag få lite jobbångest nu när det bara är två veckor kvar av sommarlovet! Vad hände med allt det där jag skulle hinna plugga på, och fördjupa mig i under lovet? Och hur kul är det att använda delar av lovet till det nu när det dessutom snart är slut? Nej, jag väntar nog tills semstern är slut med att ägna mig åt jobbsysslor. Man kan ju se det som att alla böcker jag läser under sommaren är en fördjupning i svenskämnet, och det börjar bli några stycken nu. Jaja… Nu ska jag fortsätta njuta av de sista två veckorna på mitt första lärarsommarlov!
Jag stannar kvar!
17 juni 2009 vid 23:52 (Uncategorized)
I måndags på morgonen när jag kom till jobbet fick jag ett erbjudande; 50% tillsvidareanställning och 50% visstidsanställning i ett år till. Jag fick se min tjänstefördelning som såg väldigt spännande och lockande ut, och blev ombedd att fundera och meddela mitt beslut så fort som möjligt. Jag blev mycket överraskad av erbjudandet eftersom jag helt kallt räknat med att inte få något annat erbjudande än en visstidsanställning från min skola och därmed hade jag varit helt inställd på högstadieskolan de senaste dagarna.
Jag tänkte hela dagen och hade en gruvlig ångest. Min gymnasieskola hade nu gått halva vägen för att få ha kvar mig, trots att de har svårt att fastanställa just nu, och jag hade ju skrivit på en provanställning som skulle övergå i en tillsvidareanställning på en annan skola… Jag plågade mina kollegor med beslutsångesttankar hela dagen och fick inte mycket gjort. Tur att betygen redan var satta! Efter många om och men valde jag att lyssna till hjärtat och magkänslan istället för till trygghetsnarkomanen som härjade runt i tankarna. 50% fast tjänst och 50% visstidsanställning i ett år betyder ju att jag kommer att ha en 100% tjänst i minst ett år och att jag därefter ändå har en liten trygghet, och förhoppningsvis kommer att få en 100% tillsvidareanställning så småningom… Jag kommer i alla fall verkligen att kämpa för det! Och skulle jag inte få det så är det meningen att jag någon gång ska läsa Litteraturvetenskap D eller något annat intressant på halvfart…
Det var jobbigt att ringa och säga upp sig fast jag inte ens hade börjat jobba på den andra skolan ännu. Jag känner mig fortfarande som en skurk som har gjort något jättehemskt. Samtidigt var det så här det var tvunget att bli. Det var det rätta valet och hade jag valt annorlunda hade jag säkert också trivts, men antagligen strävat mot att så småningom komma tillbaks till gymnasiet igen. Nu får jag känna att jag är där jag vill vara och där jag vill utvecklas. Det är nog det bästa för alla i längden, även för den andra skolan, även om jag satte dem i ett jobbigt läge just nu. Jag hoppas de hittar en annan bra lärare snabbt. Trots allt verkar ju den skolan ha bättre personalpolitik, och verkar ta hand om sin personal bättre, än kommunen gör… Men kommunala skolor har i alla fall många och långa lov! Och idag när jag gick från skolan för att ta sommarlov, såg jag redan fram emot hösten, så hur skulle jag ha kunnat välja annorlunda?
Och helt plötsligt…
09 juni 2009 vid 22:47 (en lärares dagbok)
…kan jag välja mellan två jobb. Fast jag har ju skrivit på för högstadieskolan, och erbjudandet jag fått från den skolan jag jobbar på nu är ännu ett skolår på visstid – alltså inte en fast tjänst. Ett lyxproblem, eller egentligen inget problem alls att välja. Jag vill inte ha samma jobbångest nästa vår som jag har haft hela den här våren, och trots vackra ord om att det finns goda chanser att jag kan bli fastanställd om ett år, så är det ju kristider. Jag fick dessutom höra samma vackra ord förra året vid den här tiden. Givetvis måste jag ta den fasta tjänsten… Och att säga upp sig innan man ens har börjat känns ju väldigt fel (även om det ju är en arbetsMARKNAD, vilket märks rätt tydligt).
Snart slut – nya tider väntar
07 juni 2009 vid 13:36 (en lärares dagbok)
Åtta arbetsdagar kvar till sommarlovet. Jag har kvar en klassuppsättning med essäer om Jane Eyre att rätta, en sammanställning av hur fem idrottsklassers elever ligger till inför överlämning till en annan idrottslärare, en genomgång av hur eleverna i min Svenska B-klass ligger till inför överlämning till någon annan, några betygssamtal att avklara, ett skrivbord, en dator och en bokhylla att tömma, samt lite nycklar och annat som inte tillhör mig att lämna ifrån mig…
Och sedan inställer jag mig på att jobba på högstadiet! Hur ska det bli? Vad kan högstadieelever? Jag ska vara med i sexornas arbetslag. Vad kan sexor i svenska? Vad och hur lär man ut till dem? Idrottsämnet känns lugnt. Jag har haft mycket VFU på högstadiet och i yngre åldrar, och jag har i ju för sig haft femsexor i ”Litterature” när jag gjorde praktik i Australien, men det känns ändå som en helt ny grej det här!
Som ni förstår är läget förresten lite annorlunda jämfört med hur det var när jag skrev sist; jag har alltså fått en tillsvidareanställning på en högstadieskola som har ett lite speciellt arbetssätt med mycket personlig handledning (jämfört med hur det brukar vara) och som arbetar mycket med tydlighet och elevens ansvar över sina studier. Jag gillar konceptet och ska få en ordentlig utbildning i det, bland annat under en vecka i huvudstaden, vilket känns bra. Att jag dessutom har fått en fast tjänst gör att jag verkligen vill sätta mig in i, och engagera mig i skolan.
Det känns annorlunda och superlyxigt att som relativt nyutexaminerad lärare få en fast tjänst. Visst – min dröm var att få en fast anställning på den gymnasieskola jag arbetar på nu, och jag har alltid tänkt att det är på gymnasiet jag helst vill jobba, men den gymnasieskolan står ju kvar och jag kan ju söka dit så småningom, efter något eller några år på högstadiet. Vem vet; jag kanske blir biten och vill stanna kvar på min nya skola…
Väntar fortfarande
23 maj 2009 vid 22:22 (en lärares dagbok)
Under nästa vecka får jag troligtvis lite mer koll på vad framtiden har att bjuda. Jag väntar på besked från en skola som jag verkligen hoppas på, ska på en andra intervju på en annnan skola och har även en liten, liten gnutta hopp om att få veta hur det blir på skolan där jag jobbar just nu… Det kan bli allt eller inget, lyckorus eller depression, dansa på moln eller falla ner i en stor svacka… Och jag gillar verkligen inte denna väntan!
Jobbpanik
10 maj 2009 vid 23:13 (Uncategorized)
Jag blir väldigt stressad och tunnelseende av att inte veta hur det blir till hösten. Det är så frustrerande att inte veta om man får fortsätta på sin drömskola (naivt kan tyckas, men seriöst så tror jag inte att jag kan hamna bättre trivselmässigt – lönemässigt hade jag dock kunnat hitta bättre alternativ), jobba på en annan skola, jobba med något helt annat, eller vara arbetslös! Jag vill veta nu! Och jag har svårt att fokusera på något annat just nu, men kanske borde jag försöka ta det lite mer lättsamt. Det handlar ju egentligen bara om ett jobb, eller hur! Det bästa jobbet jag har haft visserligen men…
Nej, jag har svårt att ta det lugnt. Jag vill ha ett roligt jobb! Jag vill ha det roliga jobbet som jag har just nu! Det förtjänar jag efter fem års studier med studielån, en flytt till en ny stad för ett arbetes skull, och en överambitiös inställning till arbetet.
I veckan ska jag på en gruppintervju och en vanlig intervju, och jag ska verkligen göra mitt bästa, för tjänsterna på dessa skolor är fasta tjänster, och en fast tjänst är ju ändå en fast tjänst, vare sig det är drömjobbet eller inte…
Cirkelresonemang
28 april 2009 vid 0:06 (en lärares dagbok)
Travar av rättning ligger framför mig, massor av lektioner försvinner mellan påsklovet och sommarlovet (fast jag hade velat hinna mer i alla kurser), jag vet ännu inte om jag får fortsätta på skolan och måste söka andra jobb för säkerhets skull, jag oroar mig för framtiden ekonomiskt, jag oroar mig för att inte få jobb, jag oroar mig för att behöva börja jobba på en skola där jag skulle trivas sämre… Men av någon konstig anledning känns det ändå rätt ok… Än så länge kan jag leva på hoppet, och har man mycket att göra så hinner man inte tänka (och därmed inte heller oroa sig) allt för mycket. Om bara den där rättningshögen kunde krympa så skulle det kännas riktigt bra. Fast då skulle jag ju få tid att oroa mig mer…
Tips från en som vet/Man lär sig av sina misstag
18 april 2009 vid 23:34 (en lärares dagbok)
Drick inte kaffe precis innan du ska sitta och vakta ett prov i 90 minuter, men om du ändå gör det; se till att gå på toa innan provet startar.
Väntar på besked…
15 april 2009 vid 0:07 (en lärares dagbok)
I dag mailade jag in en intresseanmälan för att få fortsätta jobba på min skola under nästa läsår. Detta är ett steg i processen – att maila in en ”ny ansökan” med hänvisning till tidigare ansökan – för att formellt få fortsätta tjänsten när man inte är fast anställd. Nu är det bara att hoppas på det bästa och vänta på besked. Jag har varit nervös för att inte få fotsätta i flera månader redan och drömt stressdrömmar om det. Även om jag vet att jag klarar mig på ett eller annat sätt, antingen på A-kassa eller på ett nytt jobb, så vill jag ju inte sluta på en skola som jag trivs så otroligt bra på, på så många sätt. Får jag fast anställning på den här skolan så är frågan om jag någonsin kommer att överväga att byta jobb, så länge vi bor kvar i trakterna. Just nu vågar jag inte hoppas på mer än en visstidsanställning för ett år till, men tänk ändå om man skulle få fast tjänst på den här skolan…
Slut på lovet
13 april 2009 vid 22:44 (en lärares dagbok)
Jag har försökt rätta så mycket jag bara orkat och hunnit under lovet, men är ändå inte ikapp, och hann ändå inte så mycket som jag hade föreställt mig. Ibland blir jag irriterad på mig själv; man kan ju inte offra all tid man har på att jobba – speciellt inte när det är lov – men ändå känner jag att jag har gjort för lite. Förhoppningsvis kommer det att bli lite lugnare när det första året är gjort. Då har man byggt upp en grund att stå på och bygger vidare på den istället för att skapa precis allt från början. Jag ser fram emot det, men är också stolt över att ha gjort ca 3/4 av mitt första år nu. Det är bara slutspurten kvar nu och säcken ska snart knytas ihop – jag hoppas att jag hinner fylla den ordentligt och göra en ordentlig knut – och jag misstänker att tiden fram till sommaren kommer att rusa som aldrig förr!
